Känner efter för mycket

I morse vaknade jag till tidigt och hade ont i huvudet, men så tog jag bort en kudde då jag märke att jag låg på två, och somnade om men så vaknade jag igen och det snurrade i huvudet på mig, och jag gick då upp efter en stund när det slutade snurra. Jag kände mig illa mående och lite yr och väldigt konstig i kroppen.
Försökte att äta frukost men fick bara i mig en smörgås istället för två. Sedan försökte jag slappna av men det kändes som jag hade hjärtklappning, ( har haft det från och till under i stort sett hela detta året). Huvudet kändes fortfarande lite konstigt så jag tog en alvedon och en cvitamin brus.

Sedan åkte jag 10.35 tåget in till stan samtidigt som dottern, cyklade ner till tåget. Jag var in till arbetsförmedlingen för att anmäla mig helt arbetslös från och med idag. Det gick fort så jag hann med att åka tåget hem på samma biljett/klipp. Men jag hann även på till en gynmott. för att kolla om de hade någon tid, men de fanns inga tider förens i november tidigast, så jag skippade det.

Ett okänt nummer ringde på min mobil men jag svarade inte men kom sedan på att det kunde ju ha varit kuratorn på VC, som sa att hon skulle återkomma. Hoppas att hon hör av sig igen. Jag har även skickat ett mail till kuratorn på Hörcentralen som inte har  hört av sig vilket han brukar vara snabb med.

Jag sitter mest och grubblar och känner efter om det är något allvarligt fel på mig och är allmänt deppig och orolig hela jag. Ingenting är roligt längre, och då är det egentligen inte så stort problem jag har. Jag har bara fått en hörselnedsättning och blivit av med jobbet pga en överenskommelse med arbetsgivaren. Det finns ju värre problem här i världen.

Jag försöker att tänka positivt vilket jag har lyckats ganska bra med tidigare, men nu har jag kommit in i någon knäpp ond cirkel som jag inte kan komma ur själv och behöver proffessionell hjälp, innan jag går under.

I morse fick jag även ett mail i från min arbetsledare som undrade om jag kunde komma på personalmötet på tisdag, då de ville tacka av mig. Det kändes ju ännu mer depprimerande, men jag svarade att jag tyvärr inte kunde eftersom att jag ska göra avrapportering av vägledningen på AF-hörsel till min arbetsförmedlare just då, så vi får ta det en annan gång.

Nej nu hoppas jag att mitt konstiga mående släpper. Jag är i alla fall inte lika illamående nu när jag ätit middag. Men mår jag dåligt imorgon så blir det nog till att ringa vårdcentralen och se om jag får något råd eller en tid.

Ha´t så länge!

//