Utan arbete och KBT-behandling

Ja, det blev jag på tur nu, den 29 oktober fick jag via Skype veta att jag är uppsagd. En månads uppsägningstid, men det blev det inte riktigt ändå. Jag fick inget skriftligt, så när jag var till AF så sa de att min arbetsförmedlare skulle höra av sig till mig när han pratat med min arbetsgivare för att veta exakt dag, så de stoppar lönebidraget till honom.

Min arbetsförmedlare ringde härom dagen och sa att ska till AF och anmäla mig den 25 nov. Så då antar jag att jag får min sista lön och kvarvarande semesterersättning då, med sista anställningsdag den 24 nov.

Min sista dag på arbetsplatsen var den 7 nov och då hade jag rensat datorn och fört över allt viktigt till min arbetskamrat Jesper som jag kommer att sakna mest, han var en verklig stöttepelare, och jag fick en bamse kram av honom dagen innan, då han alltid är ledig på fredagar. Han har dessutom också glutenintolerans.  Han har AS, fast inget jag märkt något av det mer än att han är väldigt intresserad av webbutveckling/webbdesign och kan sitta fast i det han gör så man vill inte gärna störa honom, för då tar det lite tid för honom att komma in i det han höll på med. Därför passa jag på att fråga honom saker direkt när han kom till jobbet innan han började arbeta med sitt.

Vid lunch så fick jag en orkidé och sedan en scarfs av platschefen Daniel. Osvaldo syntes inte till som vanligt.  Daniel var väldigt trevlig hela dan. När klockan sedan närmade sig femton så hade jag börjat packa i hop min dataskärm och armstöd, sedan fick sambon ta ner min stol i bilen.  Sedan sa jag Hejdå och gick.

Den 10 nov började jag min KBT-behandling i Tinnitus, som det varit en lång väntetid på. Den började första övningen med avspänning i sju dagar.

Jag har även varit till AF tre gg, första gg den 10 och sedan den 12 då det var en starta-eget information, den 17 så var det en föreläsning där tre kvinnliga företagare inspirera till att starta eget.

Jag hade även ont i ryggen i förra veckan men så installerade jag upp min arbetsstol armstöd så släppte snart värken i ryggen och vänster skuldra.

Härom dagen så hörde Ricardo (Osvaldos kompis på EPS) av sig via Linkedin och frågade om jag var intresserad av ett wordpress jobb som tydligen ska fixas på två intensiva veckor men jag har inte svarat på det än, då jag inte vet om AF flyttar mina akustikplattor för ett sånt kort jobb.

För en månad sedan den 20 oktober så var jag i Stockholms tingsrätt och vittnade. Jag gjorde en webbsida 2012 som kunden inte betalt och nu ville kunden stämma min arbetsgivare då han menar att den inte fungerade, men ändå använde dem den och uppdaterar den. Jag har nu fått veta att vi vann målet, och rätten beslutade att kunden ska betala den ena fakturan i alla fall. Men han kan tydligen överklaga.

Snart är det Mat-för-livet mässan som jag har planer på att åka till, och jag ska försöka att få med dottern dit också.

Tack och hej leverpastej!

//

Juli månad…

…en vecka kvar sedan tar sambon och jag semester i tre veckor. Jo det blev en sen semester men vi ska inte göra något speciellt. Bara vara! Sonen och dottern har semester just nu och de har sin sista vecka när vi har vår första. Så en vecka har vi semester samtidigt.

På torsdag sticker dottern och hennes kompis iväg med tåget till Linköping på Närcon, och de kommer hem på söndagen. Den här gången har dottern bokat hotell, och det var det sista rummet på hotellet, som hon fick. Hon har även beställt glutenfri frukost.

Jag har ett konstigt mående igen. Vissa dagar så mår jag skitbra och så, för att i nästa dag känna av yrseln igen som ändå har minskat rejält sedan påsken. Om jag ändå kunde slippa känna oro för saker och ting. Jag vill känna glädje och lycka igen, fast jag ändå inte känner mig deppig eller ledsen. Det är konstiga känslor som om jag inte har några känslor längre. Förr kunde jag grina hur lätt som helst och skratta hur lät som helst. Jag vet inte när jag grina sist, då jag förr kunde grina minst en gång i månaden vilket kanske också är konstigt. Men ändå så är jag glad att min bubbla så gott som är borta nu då jag tidigare känt om om jag levt inuti en.

Jag måste tänka positivt och tänka på att allt alltid löser sig i slutänden, då det ju alltid gör det. Men jag förstår ändå inte vad det är. Jag har en anställning, visserligen en projektanställning som varar till början på nästa år. Jag är fortfarande trött men inte på samma sätt som jag var förut. Att vara hörselskadad är tröttsamt, men jag försöker att arbeta heltid ett tag till, även om jag kan söka sjukbidrag om det skulle behövas en tid.

Mina barn är vuxna och skolan är slut för båda och vuxen livet har börjat för dem. Båda har klarat körkorten så det också är ur världen. Det enda jag kan oroa mig för är om dottern nu inte får jobb innan december, men jag oroar mig inte så mycket ändå, då arbetsgivaren sagt till mig att de ser fram emot när hon ska börja sin praktik där den 5 augusti.

Den enda oro som jag kan tänka mig att det verkligen jag har är att förstå att de är vuxna och att jag nu ska eller måste släppa taget helt och hållet. Vilket ju är jättesvårt då jag varit en riktig hönsmamma i tjugo års tid.

Nej nu ska jag bara se framemot semestern så jag får vila riktigt ordentligt.

//