Sonen blev gipsad

I torsdags så åkte sonen och jag till handkirurgen där en läkare tittade och gjorde några tester på sonens tumme, det visade sig att sonen inte har full känsel så läkaren ville göra en operation. Vi fick sitta och vänta på förmiddagen då de skulle prioritera alla patienter, vi fick sedan veta att vi kunde åka för att komma tillbaka på fredagen. Sonen skulle få veta via telefonsamtal exakt vilken tid vi skulle komma på eftermiddagen. Vi tog en fika och jag lyckade få en glutenfri smörgås, fast den var seg i kanterna då tjejen troligen värmt brödet för länge. Sedan åkte sonen till skolan och jag till jobbet.

På eftermiddagen fick sonen veta att han skulle vara inne redan klockan sju på fredagen, så sambon tog ut komptid och följde med sonen på fredagen. Kirurgen tog upp såret igen och sydde ihop nerver och senor som sonen lyckat skära sönder på plåtlisten som han arbetade med under onsdagen. Sedan fick han gips som stöd för handen och tummen och fick besked att han inte fick arbeta, cykla, köra moped eller köra bil under tre veckor. Den 18 oktober ska ha tillbaka till handkirurgen igen för att få träffa läkare och sjukgymnast. Han har femtio procent chans att få tillbaka känseln i tummen. Jag har även bokat av alla hans körlektioner.

Idag bakade jag en glutenfri limpa, som jag lyckades med men glömde att fotografera. Jag gjorde efter receptet på mjölpaketet. Dotter skar sedan brödet i fina skivor. Hon gillade också brödet.

//

Glutenintolerans även jag.

Jag har nu fått veta att även jag har gluten-intolerans. Idag efter lunch så ringde en dietist och ville boka tid med mig då hon fått en remiss ifrån läkaren att jag har gluten-intolerans. ”Visste du inte det?” sa hon, och jag sa som det var att jag inte fått veta det ännu då jag endast fått en påminnelse om att jag ska kontakta VC  om ett till två år för ytterligare en remiss och göra en ny gastroskopi. Inte ett ord om vad provsvaren visade, vilket dietisten tyckte var konstigt. Men hon sa att jag hade det, vilket i och för sig en del av mig förstod. Jag fick en tid i oktober för att träffa dietisten, vilket kan vara bra även om dottern nu fick sin diagnos för två år sedan.

Efter det samtalet så ringde min mobil igen och det var sonen, som vanligt sa han ”Kan du gissa vad som hänt?” och jag sa att jag inte ville gissa utan att han fick berätta. Jo han satt på VC i Vallentuna (STH norrort) där han var och jobbade/praktiserade på något tak. Han hade fått sy vänster tumme med tre stygn och måste åka till handkirurgen i morgon bitti, då en sena kan vara avskuren. Han hade skurit sig på en plåt.  Då fick jag en klump i magen igen, men eftersom att han inte lät så orolig så släppte klumpen lite grann. Nu får vi se i morgon om klarade senan och nerverna. Jag har i alla fall meddelat på jobbet att jag tänker följa med sonen i morgon. Jag bokade även av sonens körlektion i morgon för säkerhets skull, och det gick bra.

Dottern har nu kört sin andra dubbel lektion, i måndags och hon såg väldigt glad ut när vi hämtade henne efteråt, (eftersom att alla tåg var inställda hela måndagen). Det hade gått bra sa hon,  förra lektionen hade läraren sagt att hon körde som en gubbe och att hon måste köra lite mer som en biltjuv, och denna lektionen hade hon tydligen kört lite mer som en biltjuv. Hon kör tydligen för långsamt på rak sträckorna och för fort i kurvorna.

Ja nu återstår det för mig att lägga om mina kost till samma som dottern, ingen mer gluten för resten av livet. Dottern är väldigt känslig nu när hon varit helt glutenfri i två år, och kräks på nätterna så fort hon fått i sig något med gluten i.

 

//