Hörselskada
För några år sedan så började min familj (sambon och två tonåringar) klaga på att jag sa ”vaa´?”, när de pratade med mig. Jag började märka att jag allt oftare inte hörde vad andra sa till mig, jag hörde inte heller vad som sas på tvn, så hösten 2008 så var jag till VC och berättade det. Jag fick då en remiss och gjorde en hörseltest och det visade sig att jag hade fått en nedsättning på att höra tal, på båda öronen. Jag hör höga ljud så det är ingen bullerskada jag har. Jag träffade en audionom och fick hörapparter, en för vardera öra.
Jag accepterade inte min hörselnedsättning alls och tycker inte att hörselproblem passar på min arbetsplats då det är mycket omkringljud som jag mår dåligt av. Våren 2010 så kom Företagshälsovården och gjorde en hörseltest på alla i verksamheten och sedan fick jag träffa en läkare på FV och så fick jag en remiss till Akademiska. Så totalt under 2010 så har jag gjort tre hörseltester.
Det har tagit tid för mig att vänja mig vid hörapparaterna, och min hörselnedsättning. Jag har nu fyra olika program inlagda i dem, och att lära mig vilket program jag ska använda är inte heller det lättaste.
Underlätta för mig så hör jag vad du säger
Om jag sitter mitt emot dig i ett rum utan en massa andra ljud runt omkring så är det helt okej. Men så fort du vänder dig om och pratar eller går iväg mer än 2 meter i från mig så hör jag dig genast sämre. Likaså om det kommer in andra i samma rum och de börjar prata med varandra, så är det jättesvårt för mig att höra vad som sägs till just mig. Är det väldigt mycket omkringljud så blir det totalt kaos i mitt huvud, jag uppfattar inget alls, kanske några enstaka ord, men inget sammanhang. Jag får anstränga mig till max för att försöka höra och förstå, det är väldigt tröttsamt och jobbigt.
Jag tycker att det är jättejobbigt med arbetsplatsträffarna då alla är samlade och även om man ska på en större middag. Jag föredrar att träffas på tu man hand och inga större sammanhang. Därför kan det kanske tyckas att jag har blivit osocial av mig. Jag föredrar att träffa små grupper eller på tu man hand då jag lättare kan hänga med vad samtalet handlar om. Större middager och fester fungerar inte alls nu för tiden för mig.
Jag känner mig ganska nedstämd pga av detta med att jag har fått detta handikapp, men med tiden ska jag nog vänja mig vid det, jag är ju inte ensam om att ha hörselnedsättning då det är ganska många som har det.
Läkaren sa ungefär så här, att jag hör vad som sägs men vissa konsonanter har jag svårt för att höra och då måste min hjärna analysera vad som sägs och då kan det lätt bli fel, och missförstånd uppstår.
Ofta här hemma så ber jag mina barn att upprepa vad de säger men då skriker de men det är ju inte det jag vill, bara att de ska prata i lugn och jämn nivå och inte rabbla för fort. Helst ska de inte prata samtidigt som någon annan och helst inte heller spola i kranen eller göra något annat samtidigt.
Hörcentralen
Jag har träffat en läkare på hörcentralen och hon talade om att man kallar min hörselkurva på audiogrammet för ”hängmatta” och det innebär tydligen enligt forskningen att min hörselskada är genetisk, dvs ärftlig. (Min farmor var hörselskadad och hade hörapparat, och var nästan döv när hon dog.)
Läkaren menade också att om jag arbetar i bullrig miljö så kommer min hörsel att förvärras fortare än om jag vistas i ljudvänlig miljö. Hon sa att min hörsel kommer att förvärras ändå ju äldre jag blir och har jag otur så kanske jag till och med är döv i framtiden.
Jag har nu även gått hos en kurator och fått prata av mig och ställa frågor mm. Han ordnade även en träff med tre andra hörselskadade, så vi fick dela tankar och funderingar med varandra. Vilket jag kände var jättebra då jag funderar mycket omkring detta. Jag har en viss oro och stress i kroppen, som jag nu försöker hantera samtidigt som jag lär mig mer om min hörselnedsättning så den blir en del av mig.
Arbetssituation
Jag blev i början av 2011 utköpt av min tidigare arbetsgivare, då jag meddelade att jag inte mådde bra av att arbeta på min arbetsplats där jag inte kunde hantera min hörselnedsättning och kände stor oro och stress. Jag hade arbetat där i ungefär tio år. Det blev ingen rehabilitering alls, men det fick jag ifrån arbetsförmedlingen, när jag anmälde mig där under min uppsägningstid. Jag var arbetslös i mindre än tjugo dagar när jag hade turen att få en praktikplats på tre månader, som ledde till en projektanställning på ett år framåt, och ytterligare en projektanställning. Jag var där t o m 2014, när jag blev uppsagd, då det inte gick så bra för företaget som jag arbetade på. Jag blev då arbetslös igen under hela 2015.
2016 fick jag hjälp av AF-hörsel och SIUS, igen och fick en ny praktikplats på en resursskola i Uppsala kommun, som IT-administratör. Skolan är för elever med språkstörning och hörselskada och det är max 50 elever. Efter två månader så fick jag anställning på ett år i taget. Jag trivs väldigt bra där, men nu (juli 2022) så blir det omorganisation och jag kommer få en ny chef, och har min tjänst tom april 2023. Men min nuvarande chef gjorde något fel, så jag är anställd i kommunen på 100 %, men jobbar 75 % och är tjänstledig 25 %. Omorganisationen innebär att det kommer att komma AST-elever till min arbetsplats då det har minskat med elever och det ska bara vara årskurs 1-6 på skolan. Det blir då totalt 25 elever som det varit nu det senaste året. Min nuvarande chef och årskurs 7-9 eleverna flyttar till en annan skola. Dit även en del av personalen flyttar också. En del personal som slutar.
Jag känner en viss oro i kroppen inför detta, hur det kommer att kännas med min hörselnedsättning, så vi får se hur framtiden ter sig …