Sonen blev gipsad

I torsdags så åkte sonen och jag till handkirurgen där en läkare tittade och gjorde några tester på sonens tumme, det visade sig att sonen inte har full känsel så läkaren ville göra en operation. Vi fick sitta och vänta på förmiddagen då de skulle prioritera alla patienter, vi fick sedan veta att vi kunde åka för att komma tillbaka på fredagen. Sonen skulle få veta via telefonsamtal exakt vilken tid vi skulle komma på eftermiddagen. Vi tog en fika och jag lyckade få en glutenfri smörgås, fast den var seg i kanterna då tjejen troligen värmt brödet för länge. Sedan åkte sonen till skolan och jag till jobbet.

På eftermiddagen fick sonen veta att han skulle vara inne redan klockan sju på fredagen, så sambon tog ut komptid och följde med sonen på fredagen. Kirurgen tog upp såret igen och sydde ihop nerver och senor som sonen lyckat skära sönder på plåtlisten som han arbetade med under onsdagen. Sedan fick han gips som stöd för handen och tummen och fick besked att han inte fick arbeta, cykla, köra moped eller köra bil under tre veckor. Den 18 oktober ska ha tillbaka till handkirurgen igen för att få träffa läkare och sjukgymnast. Han har femtio procent chans att få tillbaka känseln i tummen. Jag har även bokat av alla hans körlektioner.

Idag bakade jag en glutenfri limpa, som jag lyckades med men glömde att fotografera. Jag gjorde efter receptet på mjölpaketet. Dotter skar sedan brödet i fina skivor. Hon gillade också brödet.

//

Glutenintolerans även jag.

Jag har nu fått veta att även jag har gluten-intolerans. Idag efter lunch så ringde en dietist och ville boka tid med mig då hon fått en remiss ifrån läkaren att jag har gluten-intolerans. ”Visste du inte det?” sa hon, och jag sa som det var att jag inte fått veta det ännu då jag endast fått en påminnelse om att jag ska kontakta VC  om ett till två år för ytterligare en remiss och göra en ny gastroskopi. Inte ett ord om vad provsvaren visade, vilket dietisten tyckte var konstigt. Men hon sa att jag hade det, vilket i och för sig en del av mig förstod. Jag fick en tid i oktober för att träffa dietisten, vilket kan vara bra även om dottern nu fick sin diagnos för två år sedan.

Efter det samtalet så ringde min mobil igen och det var sonen, som vanligt sa han ”Kan du gissa vad som hänt?” och jag sa att jag inte ville gissa utan att han fick berätta. Jo han satt på VC i Vallentuna (STH norrort) där han var och jobbade/praktiserade på något tak. Han hade fått sy vänster tumme med tre stygn och måste åka till handkirurgen i morgon bitti, då en sena kan vara avskuren. Han hade skurit sig på en plåt.  Då fick jag en klump i magen igen, men eftersom att han inte lät så orolig så släppte klumpen lite grann. Nu får vi se i morgon om klarade senan och nerverna. Jag har i alla fall meddelat på jobbet att jag tänker följa med sonen i morgon. Jag bokade även av sonens körlektion i morgon för säkerhets skull, och det gick bra.

Dottern har nu kört sin andra dubbel lektion, i måndags och hon såg väldigt glad ut när vi hämtade henne efteråt, (eftersom att alla tåg var inställda hela måndagen). Det hade gått bra sa hon,  förra lektionen hade läraren sagt att hon körde som en gubbe och att hon måste köra lite mer som en biltjuv, och denna lektionen hade hon tydligen kört lite mer som en biltjuv. Hon kör tydligen för långsamt på rak sträckorna och för fort i kurvorna.

Ja nu återstår det för mig att lägga om mina kost till samma som dottern, ingen mer gluten för resten av livet. Dottern är väldigt känslig nu när hon varit helt glutenfri i två år, och kräks på nätterna så fort hon fått i sig något med gluten i.

 

//

Höstdagsjämningen – 22 september

Nu är det höst och kallare. Speciellt när man ska upp på morgon och iväg till tåget.

Sonen har nu kört tio lektioner på körskolan, de flesta dubbellektioner. Jag har även köpt tio till, men klarar sonen sitt körkort innan så var det inga problem att föra över dem till dottern. Jag har köpt tio lektioner till henne också och hon körde sin första dubbellektion iveckan. Sonen har även haft körkortsteori två lördagar i augusti, och Riskettan.

För en månad sedan så var dottern upp till Sundsvall på sitt tredje konvent, Kawaiicon. Eftersom att det gick dåligt med tåg på fredagen så tog sambon och jag ledigt för att köra upp henne en resa på fyra timmar enkel och sedan åkte vi hem när vi lämnat henne där. Hon tog sedan snabbtåget hem på söndagen. Jag hade ont i magen på lördagen och söndagen, som vanligt när dottern är borta.

Jag har även varit hos Audionomen och fått nya hörapparater, och fick samma sort och jag tycker inte att det är någon större skillnad, jag ska dit igen i oktober.

Den 28 aug var jag till mag och tarm-mottagningen och gjorde Gastroskopi. Det var ingen skön upplevelse. jag fick inget lugnande och ingen bedövning men det kanske var lika bra. Jag överlevde den stunden och läkare såg inget konstigt och sa att jag skulle få svar om några veckor.
Förra veckan så fick jag ett konstigt brev i från VC och jag kontakta de via mina vårdkontakter och i går när jag kom hem så hade en dietist ringt och sökt mig, då hon ville boka en tid med mig. Väldigt konstigt att jag inte fått något besked,  men remiss var skickad. Så nu återstår att vänta och se om jag får något brev med svar.

Jag har även gått klart hos psykologen, då han tycker att jag klarar mig bra nu fast jag har rätt till ett besök till, men han menade att det var bättre att jag kontaktar honom om jag behöver ha kontakt igen. Jag har besökt honom 14 gg nu.

Sonen har börjat sitt sista år på gymnasiet och har nu APU(praktik) tre dag i veckan och skola två dagar i veckan. Det ser även ut som att det inte är några problem för honom att få göra sina lärlingstid efter gymansiet där, och troligen en anställning också. Sambon har träffat en av cheferna som sa det. Det känns bra att sonen förhoppningsvis slipper att gå till AF efter studenten.

Dottern har nu tackat jag till Uga(ungdomsgarantin, och ska nu söka en praktikplats om hon inte hittar en anställning. Praktiken får hon ha som längt tre månader och kan då få utvecklingsersättning, med 140kr/dag, skatterfritt. Hon Har tre och en halv vecka på sig att hitta något innan hon ska kontakta arbetsförmedlaren.

Sonen har fyllt arton år nu så nu har jag inga barn längre utan de räknas som vuxna. Det känns väldigt konstigt och jag kan inte förstå vad tiden tagit vägen.

På jobbet går det bra jag och en kollega har nu lanserat vårat senaste projekt som vi jobbat med sedan juni. Det har varit ganska tufft, speciellt då kunden tror att det bara är en små sak att bygga en webbplats som visade sig skulle vara två och nu vill kunden ha en tredje  webb. Kunden ville ha en svensk sida och sedan en version på engelska och nu en i usa också. Bara en webbplatsen består av femtioåtta sidor, som har blivit gånger två. Inte nog med det så ville kunde ha ett bokningssystem också men det fick min kollega sköta, då jag inte är kunnig inom databaser. Det har varit ett lärorikt arbete.

I början av september fick jag en lättare migrän, då jag hann att ta medicin i tid, och dagen efter så tjöt det i mitt höger öra men bara i en timme, vilket brukar var i två till tre timmar.

För övrigt så har det inte hänt så mycket annat än att tiden går…

//