Blandade känslor

Dagarna går fort och jag vet inte riktigt vad jag känner. Det är en väldigt massa blandade känslor, just nu.

Det känns konstigt att inte behöva stressa i väg och arbeta, sammtidigt som det är en lättnad, att inte behöva åka iväg. Men sammtidigt så känner jag en slags vemod att inte åka iväg. Jag har ju ialla fall arbetat hos samma arbetsgivare i lite över 10 år, och min arbetsplats i köket var mitt kök. Men jag föröker släppa dem tankarna och nu är en kollega där ett tag framöver sedan ska hon ha barn och då blir det någon annan som tar över. Jag saknar mitt arbete sammtidigt som jag tycker att det är en enorm lättnad.

Men att bara vara hemma och sitta och försöka hitta något nytt lämpligt arbete som ska fungera ihop med min hörselnedsättning är inte lätt. Jag har i alla fall fått iväg totalt 7 stycken spontanansökningar. Jag har fått hjälp med att skriva CV och intresseanmälan, på ett bra sätt.

Jag har i och försig haft lite mail kontakt med min arbetsledare några dagar.

Jag undrar om det inte hade varit bättre om allt hade gått rätt till med en ordentlig rehabilitering och utredning med omplaceringen.

Det känns inte kul att till hösten är uppsägningstiden slut, och jag får inte tänka så, antagligen arbetslös. Jag måste nu bara fokusera på att jag kommer att ha ett nytt arbete, och det helst innan sommaren eller ännu bättre innan våren.

Det kommer ändå att bli nerskärningar inom verksamheten till hösten, så nu är det ju lite lättare för dem, då en går på mammaledighet och jag som redan innan är uppsagd på grund av min hörselnedsättning, då de inte hittar något annat åt mig.

Jag funderar på att söka någon utbildning till hösten om jag inte hittar något innan dess. Eller så har jag funderingar på att start något eget, antingen själv eller ihop med dottern.

//

Nu börjar det klarna…

I onsdags träffade jag fackombudet och igår så var det möte igen angående överenskommelsen. Nu är det så gott som klart. Jag fick det som det sas i från början. Arbetsbefrielse i 3 månader med outplacementprogramet hos Lyttkens och partners, och sedan min uppsägningstid på 6 månader. Nu är det bara att hoppas att jag hittar ett arbete som passar för mig och min hörselnedsättning. Får jag tag i ett fast arbete så måste jag säga upp min tjänst och har då en uppsägningstid på 1 månad, men jag fick gå direkt. Känns skönt att det är klart men känns inte kul med att bli uppsagd i från arbetsgivaren som jag haft i lite över 10 år, och då pga min hörselnedsättning. Ibland känns det som att jag skulle inte tagit upp detta för min arbetsledare och chef alls och fortsatt arbeta så gott det gått. Men samtidigt känns de skönt att slippa gå och må dåligt och oroa mig. Nu ska jag fokusera helt och hållet på att jag måste hitta något nytt arbete. Idag skickade jag i alla fall iväg två spontan ansökningar till två ica butiker, jag ska skicka iväg till flera butiker är det tänkt så får vi sedan se om någon visar sig intresserad av att åtminstonde träffa mig. Jag vill ju helst ha ett jobb här i kommunen men det går ju även bra med Uppsala och Sigtuna kommun som är grannkommunerna. I värsta fall kan det ju gå med de som städer som ligger utmed pendeltåget in till Stockholm. Fast jag egentiligen inte är så sugen på att pendla.

Om jag inte hittar något innan sommaren/hösten så får jag hitta någon utbildning eller så är jag bra sugen på att starta något eget.

Allt måste lösa sig till slut vilket det oftast gör för eller senare. Jag måste tänka positivt hur motigt det än kan vara ibland.

//Waneleha

Befria samtalet

Det är en kampanj som HRF har och här en reklamfilm därifrån också, det finns flera.

Kolla sedan på den här länken: Viktiga samtal

Jag funderar stark på att stödja denna kampanj då jag anser att det är väldigt viktigt. Speciellt då jag har min hörselnedsättning. Jag funderar även på att gå med i HRF.

//

Halvvägs genom livet.

För någon månad sedan så slog det mig att det var 23 år sedan som jag slutade gymnasiet och började mitt arbetsliv på riktigt. Det slog mig då också att det är 23 år kvar (i höst 22 år) tills jag fyller 65 år, vilket jag hoppas att jag får fylla. (Både min farmor och pappa fick inte fylla det, och fick tacka för det liv de fick.)

Jag är alltså halvvägs genom mitt arbetsliv. Jag har provat på ganska många olika yrken men nu senaste 10 åren ett och samma. Jag vill hinna prova något annat och inte fastna helt hållet för då kommer det att vara kört. Jag vill utvecklas mer och lära mig nya saker. Att diska och städa, är inte livet, det måste man ju ändå göra hemma.

Jag vill ju inte heller få ännu sämre hörsel än jag redan har och inte heller förstöra min rygg så jag blir liggande och börja tycka synd om mig själv. Jag måste intala mig själv att det är inte synd om mig. Jag är glad att jag i alla fall har haft heltids arbete i 5 år och deltid i 5 år innan det. Och under den tiden så har jag utvecklat mig och utbildat mig, då jag sökt på egen hand. Jag kan annat också och vill visa det.

Nu när jag får jag chansen att få hjälp med att söka mig ett nytt arbetsliv, som bara måste bli bra för mitt mående. I morgon så börjar jag outplacementprogrammet som ska vara i 3 månader och under den tiden så måste jag få ett nytt arbete som måste passa mig som handen i handsken.

Jag får inte tänka på vad som sker om jag inte hittar något arbete, den dagen tar jag då. Men helt sjukt är det att jag kommer att bli uppsagd pga min hörselnedsättning inte passar ihop med mitt nuvarande arbete.

Allt har gått så fort på så kort tid, vilket jag inte trodde att det skulle göra. Jag trodde detta skulle ta en evighetstid, men så har det inte gjorts någon ordentlig rehabiliteringutredning för mig, utan det känns mer som tack och adjö nu slipper vi dig, från arbetsgivaren.

Men än så länge har jag inte skrivit på någon överenskommelse, men jag ska tydligen få vara arbetsbefriad under denna tiden och få min lön ändå. Så det är väll bara att tacka för det då.

Nej allt har känts så snurrig som aldrig förr dessa dagar och gör det fortfarande, men jag ska inte tänka eller grubbla för det blir inte bättre då. Jag måste koncentrera mig till max denna tiden nu, och tänka allt kommer att bli så bra så, åtminstonde inte sämre.

Det känns ändå konstigt att lämna två arbetsplatser som varit mina under alla dessa år.

Nu hoppas jag att jag får och kan sova bra i natt så jag kan ta in all information i morgon eftermiddag.

//

Arbetsdag idag…

Okej nu var min ledighet slut och jag åkte iväg för att arbeta igen, första dagen i år. Jag städade på förskolan, som hade planeringsdag idag så det fanns varken några barn eller personal där, men när jag städade så kom rektorn och prata med mig. När jag var klar så åkte jag hem och väckte mina två tonåringar, varav en numera myndig/vuxen. Sedan stack jag iväg till mitt andra arbete där min vikarie kom också, då vi inte skulle hålla på med mat, vilket hon trodde först, så bytte vi inte om. Sedan pratade vi mest och jag gick igenom en massa papper som samlat på mig de senaste 6 åren, och slängde en hel del. Min chef ringde två gg för att berätta att hon inte hört något ännu hur det blir men menade ändå att jag skulle börja Outplacementprogramet på onsdag då jag fått en tid för det. Jag pratade sedan med min arbetsledare och vi bestämde att jag kommer till henne i morgon så får vi se hur vi gör. Jag har inte heller hört något ifrån fackombudet och när jag ringde henne så fanns hon inte där. Så jag slängde iväg ett mail när jag kom hem.

Ikväll börja friskis&svettis igen men jag tror jag står över och börjar nästa vecka i stället, jag har ju fått friskvårdskupongerna för i år på 1000 kr att utnyttja så det känns som jag gör det denna terminen så får vi se efter sommaren hur jag gör.

Mitt webbprojekt börjar ta fart och jag har en deadline till nästa vecka, tror jag att det var, på att få ut sidan. Jag har hjälpt kunden att fixa ett webbhotell och även domänen. Själva designen och layouten är jag mer än nöjd med just nu. Jag kodar hela sidan i HTML och CSS för hand och använder endast Notepad++ som editor. En editor som är skitbra och en bättre programvara än Windows Anteckningar kan man säga.

Sidan är riktad till barn och deras föräldrar, och handlar om hur man tar hand om djur på bästa sättet. Sidan kommer att vara min första referens, som förhoppnings vis ger mig mer jobb i framtiden.

Dessa fick jag av min dotter i julklapp: