Imorgon är det fredag igen

Jag fattar inte vart den här veckan har tagit vägen. Imorgon är det fredag igen. På lördag ska sambon och jag in till optikern och göra syntest som vi fått erbjudande om. Dottern ska till en kompis på hallowenfest och håller på och syr sin egna utklädnad själv, vilket jag hoppas att hon lyckas med.

I måndags var det skyddsrond på jobbet, och jag har fått utställningen denna vecka om matens väg och svinnet osv. Jag var duktig och gick till jobbet då sambon ville ha bilen för att hjälpa min bror och även sätta på vinterhjulen. Men jag fick skavsår på vänsterfoten då jag hade mina nyinförskaffade stövlar. Inte lyckat, och jag ångrar att jag inte lätt sambon skjutsa mig istället som han erbjöd sig. (Sambon tog ledigt i måndags.)

Under skyddsronds besöket så blev det att min arbetsledare och kostchefen och jag satt och pratade över 1 timme även om mig och mitt mående. Vi bestämde en massa saker som måste göras, som att berätta för de andra i verksamheten skulle få veta av min hörselnedsättning då jag endast berättat det för några stycken.

På tisdagens APT så valde jag att min arbetsledare skulle berätta för de andra. Jag fick inga frågor alls och efter ett tag så började alla prata i mun på varandra som vanligt och jag försökte hänga med att höra vad de andra sa men det var inte så lyckat. Nej det kan inte vara lätt att acceptera att en arbetskamrat har nedsatt hörsel, och jag orkar inte säga till om att jag inte hör och att de ska prata tydligare och en i taget, hela tiden. 

I onsdags var jag till kuratorn på hörcentralen för tredje gg tror jag nu och vi prata i en och en halv timme som vanligt. Den 18 nov ska jag träffa en läkare och vi bestämde att kuratorn skulle vara med och hjälpa mig att komma ihåg mina frågor och funderingar ang min hörselnedsättning.

Jag gick inte på gympan i måndags för vi åkte direkt in till u-a och handla och så åt vi på McDonalds vilket inte blev så lyckat för dottern. Hon var med på att jag beställde glutenfri qp-burgare och cheseburagare, men sedan tog det 8 min till hon fick dem (jag fick gå och fråga) sedan när hon skulle äta den så sa hon att den var som tuggummi och skitäcklig, hon åt ganska mycket av qp:n men slängde cheseburgaren och sedan var hon arg och lessen på mig för att jag inte köpte en vanlig hamburgare till henne.

Åh, det känns som det är mitt fel att vi testa henne och att hon har glutenintolerans, om hon ändå hade testast för 10 år sedan när hon var 7år istället för nu när hon är 17 år och snart 18 och trotsig till tusen. Jag började grina efter detta, när vi kom hem, men det kändes skönt att få grina ut och stå i duschen och grina. Det var kanske chocken från i fredags också som släppte.

Jag känner mig något betydligt bättre nu men som sagt det är fredagens arbetsdag kvar att återstå och se, om jag får ont i ryggen igen. Jag har ont i nacken och axlarna från och till och mest i måndags.

//

Ett svar på ”Imorgon är det fredag igen”

  1. Lätt att vara efterklok när det gäller sina barn, mn skulle gjort i och så istället. Jag känner detsamma med min äldsta sin dyslexidiagnos först när hon gick på gymnasiet. I efterhand känner jag att jag borde ha gått på hennes lärare mera när hon gick i grundskolan för jag fick tidigt känslan av att något inte riktigt stämde och att dem (lärarna) istället skyllde på att min dotter var sen i utvecklingen… Hon är normalbegåvad och att ha dyslexi har inte alls med begåvningen att göra.

    Hoppas din dotter snart kan acceptera sin sjukdom, hon är i en känslig ålder nu.

    Kramas

Kommentarer är stängda.