Författare: Waneleha

Igår fick sambon ett brev. I det brevet så stod det något om ett dödsbo. Det första vi tänkte var att brevet kommit fel, då det finns en till med samma namn i våran kommun. Sambon ringde sedan hem till sina föräldrar och det var han´s far som svarade. Han visste inte vem det var, sa han. När sedan sambons mor kommit hem så ringde hon och det första hon sa var att hon typ ville erkänna sina synder. Min sambo trodde först att det var ett skämt, men den person som stod i brevet var tydligen han´s biologiska far. Min sambo fyller snart 43 år och får reda på att han har en annan far och att han inte har några helsyskon utan att han´s syster och bror är halvsyskon. Denna person som nu dött har även ett finsk namn. Så nu har han som sagt finskt blod i sig och även våra två barn har lite finskt blod i sig.

Med brevet så följer det med en fullmakt som han ska fylla i och sända tillbaka, men enligt brevet så finns det inga tillgångar. Brevet kommer i från socialförvaltningen i Hedemora kommun. Sambon har försökt att få tag i socialsekreteraren som skrivit brevet. Men hon ska ringa upp honom i morgon.

Enligt sambons mor så träffade hon sambons nuvarande far när sambon bara var 2 månader gammal. Så troligen har han aldrig träffat sin riktiga far. Denna person har finska föräldrar medan han är född i sverige. Sambons mor säger att hon försökt berätta detta tidigare för sambon men att han inte velat lyssna. Sambon ringde till sin syster och bror och berättade detta och de visste inte heller om  att han har en annan far.

Nu rullar det många frågor i våra huvuden: Har sambon några fler halvsyskon. Hade denna person någon sambo/fru. Hur dog han. Vem var han. Hur såg han ut. Hade han några sjukdomar som är ärftliga. Finns det någon annan släkt osv.

Vi har nog inte riktigt smällt detta ännu.

Inget fel att han nu har en annan far.  Jag själv har en halvbror. Då min mor hade min halvbror innan hon träffade min far. Det är sånt som händer, och som ju är väldigt vanligt nu för tiden att de flesta har halvsyskon, kors och tvärs.

Min far accepterade min halvbror och så har även min sambons halvsyskons far också gjort. Min far adopterade aldrig min halvbror, så det finns inget papper på det. Men då min yngre helbror och jag alltid accepterat våran halvbror, som storebror, så lät vi honom vara med och ärva efter våran far när han gick bort för snart tre år sedan. Min halvbrors riktiga far lever fortfarande men han har aldrig träffat honom, och tydligen har han en halvbror till. 

Allt verkar så rörigt vilket det kanske inte är egentligen.

//